Vad är giftig växt
eftersom det kanske finns ett intresse även utanför dessa grupper lägger jag ut texten även här:. Men att lära känna naturen är en långsam — ofta livslång — dock belönande process. Men koncentrationen och mängden från dessa ämnen kan variera stort mellan olika delar i växten — rötter, jordstammar, rotknölar, blad, stjälk, blommor, frukter och frön. för tillfället när växtsäsongen ännu pågår kvarstår denna typ av frågor.
Smak allena är ingen garanti för att en växt är ofarlig. Många djur och tidigare naturfolk har lärt sig att känna skillnad på dessa olika delar — djuren troligen genom lukt- och smaksinne kombinerat med naturligt urval — och människorna troligen genom trial-and-error. Ett barn är enstaka nyhet, två är ett scoop och tio är en naturkatastrof. Men precis som moderna syntetiska mediciner kan vara höggradigt giftiga samt orsaka både sjukdom och död vid felaktig dosering kan också växter vara lika farliga — oavsett om de används som föda, medicin eller som drog.
Giftiga växter alternativt inte
Före Linné fanns ingen enhetlig vetenskaplig nomenklatur som otvetydigt indikerade vilken växt man talade om utan bara ett myller från dialektala namn som dessutom ofta klumpade ihop likartade växter utan att urskilja det oss idag erkänner som arter. De kan orsaka symtom i matspjälkningskanalen, i kontakt med slemhinnor eller blod i sår, eller utvärtes inom kontakt med ögon eller hud. I detta fall är det okunskap i kombination tillsammans med en naturlig omsorg om barnen som utlöser oron och rädslan.
De substanser i växter som feldoserade kan orsaka sjukdom eller dödsfall är av många olika slag enligt kemisk taxonomi: aromatiska oljor, alkaloider, aminosyror, kumariner, furanokumariner, glykosider, garvämnen, organiska syror, fenoler, proteiner samt peptider, saponiner, terpener och andra. Att leva livet under observation och studium av existensen själv i alla dess former och från den levande omvärlden i både teori samt praktik skänker trygghet, och minskar osäkerhet samt oro inför potentiella faror i naturen.
för att vägtrafiken — bortsett från mikroorganismer — är en av världens största dråpare av både barn och vuxna med sina drygt 1 miljon årliga dödsfall ett dödsfall var e sekund bortses också från i de flesta sammanhang. Bara ett litet fåtal nyttjas internationellt i större omfattning. I det första fallet kan man urskilja ett beteende som liknar den definition som kännetecknar en fobi: ett rädsla som inte står i rimlig proportion till den verkliga faran.
Inte sällan får media tag på sådana uppgifter i en tidigt stadium och publicerar larmartiklar om epidemiska förgiftningar. Men det verkar finnas en historielöshet idag i den digitala tidsåldern när tilltron till internet kanske är osunt stor, samt när man vill få fram väsentlig resultat på några sekunder. Det är en kulturantropomorfism eftersom allt vuxit i naturen innan människor inom växtförädlingen selekterat fram de arter samt sorter som mestadels är ofarliga att äta men även en del födoväxter innehåller toxiner och många prydnadsväxter gör det i ännu högre grad.
Växtgifter
Mycket ofta är detta föräldrar som upptäckt eller misstänker att ungar stoppat i sig delar av någon växt som de tror kan vara farlig. Många av dem finns även hos djur, dock i andra kemiska sammansättningar, och speglar bara de levande organismernas strävan att överleva samt att skydda sig från fiender och inom djurens fall även till att fånga sin föda. Naturfolk känner i medeltal till hundratals ätliga växter och växter användbara till andra ändamål , och globalt finns tusentals ätliga växter av vilka de flesta bara utnyttjas lokalt och regionalt.
Dessutom var den förtärda mängden, liksom vilka växtdelar som förtärdes, ofta höljt i dunkel. Många av substanserna finns i alla växter och ingår även inom de växter vi använder som föda. detta bekräftas också av den statistik som inhämtas på giftinformationscentraler världen runt. Den spekulativa delen av dessa funderingar är dessvärre onödig samt skulle kunna ersättas av vetenskapliga fakta såsom sedan lång tid ansamlats genom empirisk klinisk erfarenhet på sjukhus och frågor till giftinformationscentraler i olika länder.
Dessa erfarenheter har förts vidare genom muntlig tradition från generation mot generation — en kunskapsskatt som håller på att erodera men som dokumenterats av moderna etnologer.
Av intresse inom sammanhanget är också att det ofta handlar om växter som föräldrarna medvetet inköpt vilket krukväxter eller planterat i sin trädgård, alternativt som planterats i offentliga miljöer — detta senare undviks dock i ökande omfattning idag. En grundläggande missuppfattning är att alla farliga växter smakar skarpt eller obehagligt och för att alla som inte gör det är ätliga och ofarliga.
Växter innehåller olika kemiska substanser av vilka flera i stor mängd är kapabel orsaka sjukdomstillstånd hos djur och människor, samt även dödsfall. Många förfrågningar gäller ofarliga växter, och det är blotta oron eller rädslan som utlöst telefonsamtalet. I bägge fallen äger dödsfall inträffat, men flera har också kunnat räddas till livet genom intensivvård. Och ifall man bevarar de farliga växterna och djuren i rimlig omfattning och visar dem för barn, och lär barnen att känna igen dem och respektera dem uppnår man ett mer långvarig effekt än att försöka utplåna de potentiella farorna från jordens yta.
Paradoxen här är att de som velat ta livet av sig haft adekvat kunskap ifall den aktuella växten — medan de vilket som inte haft för avsikt att ta sitt eget liv saknat motsvarande kunskap. inom flera fall handlar det om personer likt velat begå självmord eller i undantagsfall mord eller drogliberala personer som sökt nya sätt att få kickar men som inte mot fullo förstått riskerna utan överdoserat. Insatt inom ett större sammanhang är det hushållskemikalier likt orsakar de flesta förgiftningsfallen hos barn.
unge har en stor inlärningsförmåga och det är så människan lärt sig skilja nyttiga samt skadliga växter och djur åt under sin tid på jorden. Lika notabelt är för att tidningarna normalt aldrig följer upp dessa händelser. De tillhör livet på jorden och förmå bemästras med kunskap och erfarenhet. Förutom Paracelsus förtjänstfulla formulering bör man inte förlita sig på medeltida örtaböcker när det kommer mot information om enskilda växtarter.
En del farliga växter och svampar har en smak likt avskräcker — medan flera farliga växter samt svampar har en mild och behaglig smakupplevelse. De skulle då upptäcka att barnen oftast efter illamående och kräkning får återvända bostad efter några timmars eller något dygns odramatisk observation på sjukhus — med eller utan medicinsk symtombehandling, beroende på den ansvarige läkarens bedömning och erfarenhet.
Det finns sedan hundratals år tillbaka en väl utvecklad metodik utarbetad av tusentals botanister för att identifiera enskilda växter — både i Sverige och inom övriga världen — och det finns även en god kunskap om vilka växter vilket kan vara skadliga att förtära eller äga hudkontakt med. I det andra fallet är det inte sällan personer som känner mot växtens farlighet och som medvetet förtärt delar av den.