Varför uppfanns järnvägar
vid riddarhuset anmärkte den urkonservative kammarjunkaren Leonhard Fredrik Rääf att det var dårskap att lägga ut skenor på marken. Däremot på en paddlande [syftar på hjulångarna ] fartyg: vilken uselhet! En småländsk ledamot instämde och tyckte det var otillständigt att "svenska folket skulle skuldsätta sig hos främmande nationer för för att få åka fort". I stället byggde Claes Adelsköld , kallad Sveriges rallarbuse no 1 den första svenska järnvägen för allmän trafik Det var Frykstabanan i Värmland.
Järnvägsbolagen hade intressenter som ville ha effektiv landtransport, men byggkostnaderna var höga och man använde ibland smalspåriga järnvägar för spara pengar. ett av dem, Kroppabanan , , mm, 9 km, fick ånglok också, år enstaka större bana mellan Vänern Kristinehamn och Mora anlades och dess första del var ljus , varefter de små banorna lades ned. Enligt denna regel skulle stambanorna hålla sig ifrån de stora vägarna, från kusten samt vattenlederna men korsa de senare.
Stockholm blev förbundet med järnväg till Göteborg då Västra stambanan öppnades och till Malmö med Södra stambanan För orterna som fått järnväg, var fördelarna många och genom åren växte ett tätt nät av järnvägar fram inom södra Sverige som förband de flesta orter av rang. Den var 11 kilometer utdragen och hade spårvidden mm. Nils Ericson genomförde vid stambanornas byggande principen att de skulle skapa företagsamhet och rörelse, alltså inte dras fram genom trakter som redan hade utvecklad rörelse.
När järnvägen förändrade Sverige
Av bristande på pengar kunde han dock inte förverkliga sin plan. En eller par halvstekta gryteldare! Det är denna princip som Ericsons motståndare hånande kallade en "panisk skräck för vattenleder och städer". Sveriges järnvägshistoria brukar sägas börja , då de tre första järnvägssträckorna liksom byggdes för att trafikeras med ånglok invigdes. Hästar användes som dragkraft de första år. Den första dokumenterade hästbanan ovan jord inom Sverige byggdes mellan Höganäs med sin hamn och gruvorna.
Till chef för arbetet utsågs 22 januari överste Nils Ericson. Ånguppvärmning började införas i personvagnar , och kom Statens Järnvägars första personvagnar med genomgångsmöjlighet.
Järnvägens bakgrund
Förutom banorna utvecklades även den rullande materielen. De första lokjärnvägarna invigdes Loken döptes till Åtvidaberg och Bersbo.
Hela Västra stambanan , Stockholm — Göteborg , blev helt färdig 8 november Norrgående järnvägsfordon på Södra stambanan övernattade dock i Jönköping och avverkade sträckan på 27,5 timmar. ett annan invändning mot järnvägarna var att dem skulle locka folk att ge sig ut på bad- och lustresor och alltså bli en svår frestelse för ett så nöjeslystet folk som det svenska. Det är även detta i förening med hänsyn till kostnader och trafiksnabbhet som förklarar att de fyra äldsta stambanorna — frånsett ändpunkterna — berörde endast 8 av Sveriges dåvarande 94 städer.
Småorter växte upp kring järnvägsknutarna och inom vissa städer utvecklades en järnvägsgeografi efter gamla befästningar. Rälsen var av trä och vagnarna drogs av hästar. För vissa viktiga banor var det staten som var huvudman samt det var statens järnvägar sträckte sig ända upp genom Norrland, men i söder fanns det privata järnvägsaktiebolag som byggde ut nät. År invigdes sträckan Kristinehamn—Sjöändan. I bondeståndet frågade sig en ledamot varför svenskar skulle apa efter andra nationer och "följa utlänningens kapriser".
Denna linje var en del av en transportnätverk med sjöar, kanaler och järnvägar inom östra Värmland. Vilken beslutsamhet i omdömet, vilken raskhet och kraft i utförandet inplanteras ej hos deras besättning! Den sammanband Bergslagskanalen tillsammans med hamnen i Kristinehamn och använde sig inledningsvis av hästar som dragkraft, och från från ånglok. Här behövdes alltså inte järnvägarnas hjälp. En ledamot från Skåne förklarade att "om det ock går sakta på landsvägen, sålunda går det åtminstone säkert".
Hur skulle man kunna skydda dem mot stölder från dem kringboende, "vilka icke lära uraktlåta tillfället för att där hämta sitt järnbehov"? Då statsutskottet tid tillstyrkte anslag till den första järnvägslinjen inom i Sverige reserverade sig Rääf med förklaringen att ångkraften förslappar både kroppens och själens förmögenheter och därigenom gör människorna olyckliga: "Låtom oss betrakta de seglande fartyg!
När fordon kom på talet var de inget hot mot elektrifierad järnväg som var mer tillförlitlig, men med bättre vägnät på talet började fler använda bil vilket slog hårt mot järnvägen i Sverige. Man trodde att gästgivarna och forbönderna skulle bli berövade sitt levebröd och hamna på fattighuset. Men i efterblivna bygder skulle dessa kunna locka fram enstaka lika hög utveckling som vattenlederna på sitt håll. Tanken på järnvägar i Sverige väckte till en början ett brett motstånd.
Istället borde svenskarna "bedja Gud bevara oss till att träda i dessa nyhetsmakares fotspår" samt fokusera på att underhålla och förbättra dem vägar som redan fanns.