Ämbetsdräkt katolsk präst
beneath och talet användes nästan bara svarta samt röda sammetsmässhakar med vävda silver eller guldmetallband. Mässhaken är öppen i sidorna och framstycket är något kortare än ryggstycket. Under medeltiden fick mässhaken sin nuvarande form och fanns ofta tillverkad av siden eller sammet tillsammans påkostade, färgrika och utsökt broderade med bilder ur bibeln. Efter talet avtog bruket från stola och var nästan helt borta beneath talet.
Den mesta dekoren finns av tradition på ryggstycket, eftersom prästen i äldre tider var vänd från församlingen under mässan då altaret var placerat invid korets östra skiljevägg. Alban, stolan och mässhaken tas på samt halslinets krage viks därefter ned. Eftersom stolan överlämnas av biskopen vid prästvigningen och existerar ett ämbetstecken, tar prästen själv på sig stolan, utan den hjälp som annars ges vid påklädningen.
Till röklinet hänger stolan rakt ner. Halslinet är ett fyrkantig duk med en kraftigare och ibland dekorerad krage. Stolor finns i de liturgiska färgerna och symboliserar Kristi ok och existerar ett ämbetstecken för präster och diakoner. för tillfället finns i många kyrkor flyttbara altare liksom är närmare gudstjänstdeltagarna och där prästen står vänd mot församlingen. Stolan är ett grupp som läggs runt nacken över alban alternativt röklinet.
Ett gammalt mått på gördeln fanns 3,6 alnar cm. Mässhakarnas färger följer kyrkoårets färger. Till alban har prästen stolan inom kors över bröstet och fäst i mässkärpet. Alban har som krage ett löst halslin eller en fastsydd krage. Halslinet har haft samma form sedan medeltiden och har sitt egentliga ursprung i en kapuschong. Alba existerar det vita plagg som ändvänds under mässhaken. Cingulum symboliserar sanningens bälte Ef , samt är ett tecken på bredvilligheten till service.
Mässhaken har sitt ursprung i antikens rundskurna mantel, som hörde till den romerska dräkten. Enligt legenden fick rödhaken sitt röda bröst från en droppe blod som föll då den gråbruna fågeln förbarmade sig över den korsfäste Kristus och med näbben drog ur en törnetagg som trängt in i hans panna. Vid sekelskiftet vaknade intresset för för att förnya kyrkoskruden och textilierna blev mer utsmyckade. Det är dekorerat med tre eller fem kors, varav ett mitt bak i nacken, men varierande dekorer förekommer.
Under mässhaken används alba, cingulum och stola. Ofta pryddes ryggstycket även med givarens initialer och årtal. Kragen och ärmuppslagen är oftast broderade. Detta på grund av att skydda mässhaken mot ansikte och håret. Prästen lägger det över huvudet och axlarna vid påklädningen och fäster banden runt kroppen.
Prästens liturgiska kläder
Diakoner bär stolan ovan vänster axel och är fäst vid motsats till vänster höft. Ordet cingulum är latin och betyder bälte. Det har funnits en gammal sed att begrava prästen med halslinet över huvudet. Mässhaken är det plagg som bärs från prästen vid gudstjänster med mässa nattvard. för tillfället kan materialet variera. Cingulum mässkärp eller gördel, kallas den vita snodd eller bandet såsom håller samman alban och fäster stolan.
Stolan är ofta vävt eller sytt band, ca 8 cm bred och cm långt. detta är en fotsid dräkt, förr var den alltid av linne. Den började användas likt liturgiskt plagg under och talet, eller tidigare. De flesta kyrkor har minst en mässhake av varje liturgisk färg, dvs vitt, grönt, violett eller blått, rött och ibland mörk. Till alban används stola och cingulum.
Prästens kläder
En lång vit klädnad med vida ärmar, som används av prästen vid gudstjänst utan mässa, eller av assisterande präst samt av diakoner. Vid talets början återkom bruket av stola och är idag i allmänt bruk. På detta sätt bereddes de på grund av sin himmelska tjänst. Det tolkas också vilket en bild av det band som prästen binds vid sitt ämbete.