Hur kom psykologin
denne gjorde så att den enskilda människans existentiella problem blev ett ämne för filosofin. inom den humanistiska psykologin expanderade man därför vetenskapen till att omfatta mer än det såsom vi kan uppfatta med våra sinnen. Man menade att människan och hennes upplevelsevärld ej kan reduceras till att handla om enkla responser som kan studeras fysikaliskt. Enligt Aristoteles är alltså inte den individuella själen odödlig men han menade att en människas förnuftiga del på ett sätt kan bli odödlig.
Ytterligare menade Aristoteles att människor inte existerar ensamma om att inneha en själ. lekamen och själ sågs alltså som två skilda enheter. Två personer som representerade dessa numeriskt värde inriktningar var John B. Watson och Sigmund Freud Watson var en av dem som menade att psykologin borde bygga vid forskning och experiment. Immanuel Kant menade för att empirism och rationalism är två olika metoder som båda måste användas för att oss ska kunna närma oss sanningen.
Diskussionerna angående människans själ existerade dock långt innan termen psykologi togs till bruk. Själen kan alltså inte skiljas från kroppen och inte heller existera utan kroppen. Några teoretiker som representerar den humanistiska inriktningen är: Abraham Maslow samt Carl Rogers Att våra föreställningar ej bara är ett resultat av den yttre världen utan även av vårt psykes olika funktioner och processer var Immanuel Kant redan på talet övertygad om.
Människans själ existerar hennes inre och sanna jag, det yttre är ett fysiskt skal som är mindre viktigt. Man införde kvalitativ forskning som alltså i första hand inte söker statistiska samt kvantifierbara resultat utan istället fokuserar på kvalitén på det som ska undersökas. Aristoteles menade istället att den yttre fysiska världen existerar den verkliga. Han utvecklade idéer om bl. Aristoteles f. Han ansåg istället att oss skulle blicka inåt och genom logisk granskning finna sanningen.
Platon och Aristoteles hade även olika idéer angående vad som är verkligt och hur vi borde undersöka våra teorier. En man som valde att fokusera vid det mänskliga medvetandet och inre drifter istället för på själva beteendet hos individer plats Sigmund Freud Få personer har haft lika stort inflytande över vår människosyn vilket Freud. Han representerar den behavioristiska inriktningen vid psykologin. Watson inspirerades av evolutionsteorier och menade att alla mänskliga beteenden oavsett hur komplexa de verkade, i grunden bara är enstaka utveckling av de första enkla responserna.
han väckte ändå på slutet av talet frågan om studier av människan verkligen kan omvandlas till studier som liknar fysikens. Ordet psykologi härstammar från de grekiska orden psyche, likt betyder själ eller sinne, och logos, vilket betyder logik.
Hur psykologin blev psykologi
Själen är något som har existerat innan den bands till den mänskliga kroppen och den kommer att fortsätta existera efter kroppens död. Vad som händer med själen efter döden är beroende av hur människan levt sitt liv. Under talet delades psykologin in inom två skilda utvecklingslinjer, en mer filosofisk samt en mer fysiologisk. Under talet växte ytterligare en inriktning inom psykologin till sig. Man skulle alltså kunna säga att ordet psykologi översatt betyder läran om själen.
Han ansåg alltså att det finns en inre osynlig värld som är mer värdefull än den synliga yttre. Den här inriktningen lyfte fram begrepp så som identitet, mening, kärlek, totalitet och äkthet. Aristoteles fokuserade alltså på detta konkreta objektet som vi kan uppfatta tillsammans med våra sinnen exempelvis en stol medan Platon fokuserade på människans abstrakta ide om objektet exempelvis idén om en stol.
Platon beskrev den materiella världen som en reflektion från den verkliga, fulländade, andliga världen. Den grekiska filosofen Sokrates f. Sokrates påverkade bland annat filosofins kurs genom sina efterföljare: Platon samt Aristoteles. Istället för att fokusera på ogripbara teorier om medvetandet menade han att psykologin borde koncentrera sig på beteenden.
Psykologins historia
Platon f. Psykologi har inte alltid vart ett eget ämne utan har tidigare vart en gren av filosofin.
Följaktligen ansåg Aristoteles att det enda sättet för att finna sanningen är att observera den yttre världen medan Platon ansåg att observationer från den ofullkomliga, konkreta världen bara skulle missleda oss från sanningen. Men att tala ifall inre mänskliga processer ansågs på den tiden mycket ovetenskapligt och hans idéer fick därför aldrig någon genomslagskraft. Kant själv menade nämligen att studier av själen inte kan äga en experimentell grund och bygga på statistik och siffror.
Beteenden kan betraktas som responser på stimuli från omgivningen och är alltså inget arteget för människor.