Havsvatten giftigt
Maneter, alger och giftiga havslevande djur
Maneter simmar fram genom rytmiska sammandragningar av klockan, vilket orsakar en propulsiv jetstråle, men inom huvudsak följer maneterna passivt vattenströmmarna. Av havets cirka 27 kända arter bedöms omkring 1 som mer eller mindre giftiga. Väldigt stora röda brännmaneter förekommer mest ute i öppet hav på Atlanten, invid kusten blir dem sällan mer än 50 cm i diameter. Röd brännmanet kallas på engelska för "Lejonmansmanet" — Lion's mane jellyfish , vilket talande beskriver utseendet.
Maneter är en typ från ryggradslösa, mjuka nässeldjur som i huvudsak består av bundet vatten med ett geléliknande skal. I våra farvatten är det främst skarlakansröd brännmanet som ger upphov till skador vid människor, men även blå brännmanet och kompassmanet har nässelceller som kan ge upphov mot hudirritation. Munnens kanter på undersidan är förlängda till muntentakler eller armar som hänger trålar under djuret.
De i Sverige förekommande maneterna förorsakar mest bara lokalsymtom i form från en brännskadeliknande hudirritation. I tropiska länder finns betydligt mer giftiga maneter som kan orsaka generella symtom förutom uttalade lokalsymtom. Alla nässeldjur är en typ av rovdjur som lever på att tillfångata och äta byten. enstaka variant av toxisk dermatit kan uppkomma efter infestation av larver från maneten Linuche unguiculata "Thimble jellyfish" eller havsanemoner Emmondsiella lineata inom den tempererade västliga delen av Atlanten Karibien.
Det är fler än alla kända giftiga ryggradsdjur tillsammans. I medelhavet finns ett stort antal maneter som ökat dramatiskt i antal under senare år. Toxiska reaktioner vid förbindelse med maneter, alger och andra giftiga havslevande djur. Ett litet antal olika maneter förekommer naturligt i svenska havsvatten. Även kompassmanet samt lungmanet kan ses här. Dessa sår kunna sedan infekteras och bli svårläkta.
Av dessa förekommer endast öronmaneten i Östersjön. Detta PM beskriver de vanligaste giftiga organismerna, undantaget fiskar, såsom finns i svenska vatten och några från dem vi kan komma i kontakt tillsammans på exotiska breddgrader. Man kan t ex få s k "badsårsfeber" som beror vid infektion med bakterien Vibrio cholerae non O Det finns flera mikroorganismer som är specifika för havsmiljöer men man kan också ett fåtal sekundära infektioner med vanliga stafylokocker eller streptokocker.
Andra specifika mikroorganismer för havet är t ex aeromonas hydrofilia , vibrio parahemolyticus , vibrio alginolyticus, chromobacterium violaceum, erysipelotrix rhusiopatriae, mycobacterium marinum , schewanellaarter och vibrio vulnificus. Maneterna förekommer framför allt under sommaren och hösten i svenska havsvatten. Den fritt simmande fasen inleds under våren när maneten knoppas från från sin polypösa fas, härefter lever maneten i medusaform i cirka ett år.
Dess larver kan orsaka ett utbrett papulöst hudutslag med multipla erosioner i huden som kliar och irriterar. Maneter lever i två faser, först som polyper fastvuxna till botten samt härefter som fritt simmande medusor. De långa tentaklerna trålar efter kroppen och har mot uppgift att fånga byten som fångas in, bränns, sönderdelas och digereras till föda.
Tolka resultatet av din dricksvattenanalys
Marina mikroorganismer kunna kräva specifik och långvarig antibiotikabehandling med t ex klaritromycin men även rifampicin eller etambutol kan behövas. De vanligaste skadorna från förbindelse med havet utgörs dock av skador från att man sticker eller skär sig vid vassa koraller, stenar eller fiskar utan farlighet. Från klockan hänger och pendlar ett stort antal bränntrådar. De flesta av dessa kontakter ger endast upphov till smärre lokala besvär och utgörs av hudirritation efter kontakt tillsammans nässelceller nematocyster då ett inflammatoriskt toxin frisatts från nässeldjur.
Den trivs i s k ålgräsängar där den hänger sig fast inom ålgräset. Det blir allt vanligare att svenskar dyker eller badar i tropiska vatten samt exponeras för olika giftiga marina arter. Öronmanet, röd brännmanet och blå brännmanet förekommer längs västkusten, i Kattegatt och Skagerack. Ett stort antal fiskar, blötdjur, anemoner och andra marina organismer kan utlösa en toxisk reaktion nära närkontakt med människa, vanligen genom sting alternativt beröring.
Maneter är frisimmande medusor, klock- alternativt tallriksformade med en krans av tentakler beneath sig. Klängmaneter växer i kolonier runt sjögräs där de fastnar och söker näring. Överdelen av manetens kropp utgörs av klockan samt under klockan sitter flera munarmar och tentakler. Klängmaneten är en liten vacker och transparent manet som kan brännas intensivt. Under senare år har tillkomst av en liten giftig manet längs med norra västkusten benämnd klängmanet Gonionemus sp.
Man beräknar att minst 80 människor varje år drabbas av olika åkommor orsakade av giftiga havsdjur. De kan ge upphov till vesikler och pustler med alternativt utan urticaria. Till gruppen Cnidaria hör maneter, koralldjur och hydror. Dykare som kommit inom närkontakt och bränt sig på klängmaneter äger förutom lokal hudirritation även beskrivit allmänsymtom liksom huvudvärk, illamående, trötthet och allmänpåverkan.
Den största röda brännmaneten som hittats hade en diameter på 2,3 meter och 36,5 meter långa trådar.